suristoneground

hur kan du säga att du stöttar mig att du vill det bästa för mig, medans du gör så här mot mig? Stöttar mig för att sen dra ner mig? Är de för att du själv aldrig kom dig någonstans? Du sitter där och pimplar ditt vin medans du inte ens ser mig i ögonen och säger

 

 

Vadå bäst så? Att jag ska stanna på ålderdomshemet tills jag själv blir i den åldern och måste åka in? Jag är less på att du ständigt lägger tysta krav på mig? Kan jag inte bara få göra min egna misstag? Tydligen inte.För det spelar ingen roll hur mycket press jag lägger på mig själv, för du lägger bara lite till. Du behövde aldrig säga till mig att göra läxor, eller förlora vikten.. Men någonstans så var de säkert något du hade velat. 

 

Såklart jag saknar de, men det jag saknar mest är att du aldrig stöttade mig, önska du hade varit lite som alla andra. Även fast dem inte var de bästa så hatade jag att sakna dig vid sargen. Isen är det enda hemmet jag hade när de var som jobbigaste att gå hem, men de såg du väll inte du. För de du aldrig såg, förstod du aldrig. 

 

Och jag önskar att du bara kunde se mig som smart att du kunde se mig som någon annan. För de jag ser när jag ser migsjälv är misslyckad. Och de vet jag nu att du också gör. 

 

För det spelar ingen roll hur mycket du lägger ut ditt hjärta det blir aldrig detsamma igen. Det är över, hela spelet är över. Klart.