suristoneground

och jag vet att du tar emot. 

 

en otroligt bra dag, det har nog inte hänt något. Men alla bitar verkar falla ner på plats. Och jag känner mig säkrare i de val jag gör. Hemma en fredag kväll. Nyårs afton på måndag. Jag vet vart jag vill vara, men de är nog inte socialt aceptabelt att vara där. Gömd under sängen med musik. 

 

För tänk om någonstans att vi inte klarar de. De går inte en timme utan att jag grublar. Men vi har då iallafall försökt. Vi gjorde de bästa av stunden. Och vi stuttsa ju alltid tillbaka till varandra, eller hur? 

 

Jag vet inte om vi springer för fort och hoppas för mycket på vinst. Drog på gymet i paniken att veta att de kanske kommer en dag då du och jag ger upp. Då de blir för mycket och vi låter lite flyta tillbaka. Som dom säger:

 

"När man är kär så vill man äntligen vara vaken, för ens liv är äntligen bättre än sina drömmar" 

 

Jag tror fortfarande på de. Kommer jag nog göra ett tag till. Så länge jag känner som jag gör.

 

Vill dra på den dära låten, vår låt. Dra ner rutan låta vinden ta mitt blonda hår. Se mot dig som kör. Se hur du redan smyg ler åt mig.